REMEMBER SWINGTIME


Alla följande 33 verk har jag donerat till Munkfors förenings & konferenscenter. Där finner du alla verken i en permanent utställning som är öppen året runt. Reproduktioner av de 11 ikonernas orkesterbilder finns att köpa och en CD med de 11as karriär och levnadshistoria. På denna CD finns det två hittar av varje ikon = 22 hittar i en mycket begränsad upplaga. Det Finns även en mapp med de 11 orkesterbilderna till salu. Passa även på och se den stora väggmålningen KAVALKAD i Foajén målad av undertecknad.


Under 1940- och- 50 talet var det en underbar tid av framtidstro, framför allt efter krigsslutet 1945. I början av efterkrigstiden sjöd det av liv, lust och framtidstro. Det fanns jobb i överflöd åt alla och all ransonering av livsmedel, bensin och andra importvaror, som varit svåra att få tag på under krigstiden började åter släppas fria ute i handeln.

Det går inte att förneka att det var Amerika, som var ledstjärnan för oss i vårt sätt att tänka på och forma vår framtid vad beträffar film, mode, musik och livsstil. Jazzmusiken, som låg mig varmt om hjärtat hade sina rötter till att börja med i den Amerikanska södern, men som sökte sig norrut till bl.a Chicago, New York, övriga Nordamerika och över till Europa.

För att göra en lång historia kort vill jag komma fram till den för mig mest intressanta jazzmusiken, nämligen swingmusiken.
Det är om den epoken som "Remember Swingtime" handlar om.

Tiden efter krigsslutet med all framtidstro var härlig att uppleva som tonåring.

För att komma in på musiken som var att finna på film, grammofon, radio och live i våra folkparker som blomstrade under den här tiden. Folkparkerna var, vill jag påstå, vad TV är idag med den stora skillnaden att i folkparkerna fick vi både uppleva uppträdanden, orkestrar, dansa och att umgås med andra människor, det var den stora träffpunkten för alla åldrar, framförallt för oss som var ungdomar då.

Det var höjdpunkter när sådana storheter som Putte Wickman, Arne Domnerus, Thore Erling, Svend Asmussen, Charlie Norman, Alice Babs med flera, uppträdde i vårt fina välskötta Folkets Park i Munkfors.

Det var under den här tidsepoken som swingmusiken hade sin storhetstid och dansbanorna var flitigt använda av danskunnig publik. Jag är säker på att många med mig har funnit sin livspartner under sådana här trevliga former.




Produktion av mina Swingidoler

Louis Armstrong, Akryl
© P-E Hedell

LOUIS ARMSTRONG
Född 4 Aug 1901 I New Orleans USA.

I den mån 1900-talet kan karakteriseras som musikens amerikanska era kan den också betecknas som Louis Armstrongs era. Hans geni ändrade den kulturella inriktningen i USA och erövrade hela värden. Armstrong definierade en konstart, som helt saknade företrädare och inte var beroende av spirituals, dansband eller country blues. Han skapade sin egen musik från förutsättningarna i New Orleans och Chicago. Armstrongs betydelse för jazzen och dess utveckling kan aldrig överdrivas. Han var dessutom en enormt populär entertainer med en enorm utstrålning och var en av de första som accepterades av den vita eliten.

Louis föddes i New Orleans och växte upp tillsammans med modern och en yngre syster. Han skickades för en bagatellartad förseelse till the Colored Waifs Home, där han lärde sej spela trumpet och deltog i hemmets band, först som vokalist, sedan som trumslagare och slutligen som kornettist. De formella lärdomarna från the Waifs Home kom Armstrong väl till pass och gav honom möjheter till ett mera personligt färgat spel i New Orleans jazzband. Detta observerades redan 1917 av King Oliver, som tog hand om Louis, vilket var betydelsefullt eftersom Oliver då betraktades som den bästa kornettisten i New Orleans. När King Oliver flyttade till Chicago 1919 rekommenderade han Kid Ory att ta in Louis som ersättning för sig själv. 1922 flyttade Louis på King Olivers inbjudan till Chicago.

På 1930-talet bytte Armstrong ut kornetten mot trumpet och åkte omkring med kända band eller spelade med i vad som fanns dit han kom. Exempelvis gjorde han inspelningar med Les Hite i Los Angeles, där Lionel Hampton var trumslagare och i New York med Chick Webb. År 1932 och 1933 besökte han Europa. Från 1935 ledde han Luis Russells orkester där Red Allen fick finna sig i att bli övertrumfad .

Louis Armstrong blev en av hela värden älskad figur, känd av alla oavsett nationalitet och uppfattningar, och blev formellt eller inte, en av världens allra främsta ambassadörer för vänskap och samhörighet. Det har funnits många framstående solistiska prestationer inom jazzen sedan Armstrong började men ingen har matchat hans virtuositet eller visat upp en motsvarande nivå av total hängivelse till jazzen, känsla för bluesen och förmågan att förmedla livsglädje omkring sig.

Inte att förglömma Louis musikaliska samarbete med Ella Fitzgerald, deras musik tillsammans är oöverträffad och unik. Louis besökte under sina Europaturnéer Sverige med sin orkester ett flertal gånger, under bejublade konserter. Louis fortsatte sitt turnerande ända till slutet trots ett dåligt hjärta, han dog i sömnen den 6 juni 1971.

Louis Armstrong var unik och värden kan endast ödmjukt tacka för hans existens och gärning.



Duke Ellington, Akryl
© P-E Hedell



DUKE ELLINGTON
Född 29 april 1899 i Washington DC. USA, 
Död 24 maj 1974 i New York City, New York USA

Ellington var en framstående amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare. Han var verksam som kompositör och arrangör. Duke Ellington började få pianolektioner redan vid 7-8 års ålder. Dock ägnade han sig i tonåren hellre åt baseboll än musik. Emellertid kom hans musikintresse i fokus igen vid ett tillfälle, då han kom att lyssna på en pianist som senare gav den unge Duke viss kunskap när det gällde pianospel och grunderna för hur man läser noter. Ellington fick också hjälp med att träna upp sina färdigheter i att traktera pianot. Han fick så småningom små speljobb på klubbar och kaféer i Washingtons omgivningar och blev så småningom professionell musiker.

År 1917 bildade han sin första egna orkester och flyttade från föräldrahemmet, blev sin egen agent och gifte sig med Edna Thompson. Hans popularitet växte sakta, ävenså hans orkester, som gjorde framträdanden på flera av de exklusiva klubbarna i Washington. Genombrottet kom när orkestern 1927 fick ett engagemang på The Cotton Club i stadsdelen Harlem i New York, som sedermera ledde till radioframträdanden och skivinspelningar.

En lång rad förstklassiska och i vissa fall stilbildande jazzmusiker spelade i hans orkester, några av dem under mycket lång tid, t.ex. trumpetarna Cootie Williams, James ”Bubber” Miley, Rex Stewart och Clark Terry, trombonisterna Joe “Tricky” Sam Nanton och Lawrence Brown, klarinettisten Barney Bigard, altsaxofonisten Johnny Hodges, tenorsaxofonisterna Paul Gonsalves och Ben Webster, barytonsaxofonisten Harry Garney och basisten Jimmy Blanton.

Under åren utvecklade Ellington sitt pianospel och gjorde de sista 15 åren avsitt liv flera skivinspelningar som pianist tillsammans med t.ex. John Coltrane, Louis Armstrong och John Coltrane. Duke Ellingtons orkester vann på 30-talet världsrykte och turnerade i bortåt 40 år över hela värden och uppträdde i Sverige vid flera tillfällen. Inte att förglömma Ellingtons och vår egen Alice Babs mångåriga samarbete, Alice var Dukes stora favorit, liksom att Ellington har varit Alices stora favorit sen ungdomen.



Alice Babs, Akryl
© P-E Hedell



ALICE BABS
Alice Nilsson föddes i Västervik 1924

Första recensionen kom 1936 i Västerviks Folkets park. Skivbolagsägaren Dagmar Sandström gav Alice artistnamnet Babs.
Succédebut på skiva med”Joddlarflickan” 1939.
Filmdebuterade 1940 med ”Swingit magistern”.
Kom att medverka i 19 långfilmer.

Alice Babs-haussen började 1940. Hon turnerade då med Charlie Norman och satte året därpå publikrekord i folkparker och idrottshallar. Hon breddade successivt sin repertoar. Jazz och schlager blandades med barnvisor, folkmusik och Mozart. Hon sjöng 1958 Sveriges första bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen.

Tillsammans med Svend Asmussen och Ulrik Neuman nådde hon värdsrykte i The Swe-Danes. 1961 gjorde trion en bejublad USA-turné. Uppträdde bland annat hos tvlegenden Ed Sullivan. År 1963 inleddes ett mångårigt samarbete med Duke Ellington som tillsammans med Lois Armstrong var Alices stora ungdomsidoler.

År 1972 blev Alice kunglig hovsångerska. Året därpå drog hon sig tillbaka och flyttade till Spanien. Efter sporadiska återkomster till scenen gör Alice 1998 en bejublad comebackturné. Den 2 maj sjöng hon i Linköpings konsertsal. Därefter har hon gett ytterligare fyra konserter i Linköping, den senaste 27 april 2003. Man kan säga att av många musikkollegor som Alice har arbetat tillsammans med genom åren är det Charlie Norman, Svend Asmussen och Duke Ellington som varit de tongivande.



Svend Asmussen, Akryl
© P-E Hedell



SVEND ASMUSSEN 
Född i februari 1916 Den leende jazzens mästare

Han debuterade 1930 i Köpenhamn som violinist i shower och på kabaréer. Hans showperiod kulminerade åren 1958-64 i Swedanes, det vill säga tillsammans med Alice Babs och Ulrik Neuman.

År 1972 blev Svend Asmussen också världsberömd som jazzviolinist. Han bildade då kvartetten med Kjell Öhman, piano, Mads Vinding, bas och Ed Thigpen på trummor. Öhman och Vinding ersattes så småningom av Kenny Drav på piano och Niels-Henning Örsted-Pedersen på bas. Han blev en av Nordens populäraste, och flitigast engagerade, show - och dansmusiker. Parallellt med kvartett och solistengagemang spelade han också i kyrkor, tillsammans med Putte Wickman på klarinett och Veine Renliden på piano. Mycket direktsändes i radio och tv.

Svend Asmussen påverkades nog ursprungligen av redan etablerade jazzviolinister, till exempel Stephane Grappelli. Efter hand växte dock fram en mycket, melodisk, svängig och typisk Svend Asmussen-stil och sound. Ur sin violin fick han fram rocklåtar, smäktande kärleksballader eller medryckande swingmusik. Det är bara Svend Asmussen som kan spela ”June Night” på rätt sätt, därför känns låten självklar som hans signaturmelodi.

Svend har nu med ålderns rätt dragit ned på antalet spelningar, men konsertarrangörer runt om i värden står fortfarande i kö för att engagera honom. Han turnerade med sin senaste kvartett, alltså med Jacob Fischer - gitarr, Jesper Lundgaard bas och Aage Tanggaard - trummor, så sent som våren 2006, 90 år fyllda.



Nate King Cole, Akryl
© P-E Hedell



NAT KING COLE 
Född 19 mars 1919 i Montgomery, Alabama, USA.

En dag kommer mitt namn att skrivas på upplysta skyltar och då kommer vi inte att vara fattiga längre, sa den unge Nat Cole till sin mor och han fick rätt. I dag är Nat King Cole synonymt med ”mannen med sammetsrösten”. Nat Cole föddes i Alabama i slutskedet av första värdskriget. En miljö präglad av ignorans och Ku Klux Klans härjningar. Något som medförde att familjen i mitten av 20-talet flyttade till Chicago. Här etablerade sej Nat’s far som predikant och hans musikintresserade son, vilken rask lärt sej hantera ett piano, spelade ofta vid faderns gudstjänster. Fast redan då var hans jazzintresse så stort att han inte kunde motstå frestelsen att få hymnerna att svänga väl hårt till faders förtret.

I början av 30-talet satte sej Nat i bilen och drog till Los Angeles. Här bildade han sin första jazztrio och efter något år var deras musik välkänd på stadens alla barer. Inledningsvis spelade Nat Cole endast piano men för att bredda gruppens repertoar började han också sjunga. Det var också här som King dök upp, då i form av gruppnamnet King Cole Trio. Under andra världskriget var Nat Cole frikallad från militärtjänst, underhållningsbranschen skrek efter talanger. Härigenom kom King Cole Trio att göra sina första skivinspelningar. År 1943 blev deras inspelning av Straighten Up And Fly Rights en storsäljare och spelades till döds på amerikanska armens radiostationer.

År 1945 när kriget tog slut, var Nat King Cole ett etablerat namn. Han fick skivkontrakt med Capitol och under de närmaste åren fick han storsäljare med låtar som It’s Only A Paper Moon, The Christmas Song, Nature Boy, Mona Lisa och Too Young. Han var också den förste färgade artisten som fick en egen radioshow.

I början av 1950-talet drog han in så många gröna dollarsedlar på sin skivförsäljning, att skivbolagets utvidgning mestadels hängde på hans skivförsäljning. I mitten av 50-talet fick Nat Cole sin egen TV-show. Något som sedermera inledde en karriär som skådespelare. Mestadels i musikfilmer som S:t Louis Blues och The Nat King Cole Story, men han gjorde även en god insats i Westernfilmen Cat Ballou. Detta så sent som 1964 men då var han redan märkt av den sjukdom som skulle ta hans liv året där på. Med 30 cigaretter om dagen i åratal hade resulterat i lungcancer. Innan dess hade vi också hört hans senaste hitlåtar som Rambling Rose och The Hazy Lazy Days Of Summer.

Nat Cole må i mångt och mycket sett fördelarna i en musikaliskt strömlinjeformad karriär under de sista två decennierna av sitt liv, men kollar ni upp hans historik så upptäcker ni att han får mest beröm för sitt banbrytande pianospel. Ha dessutom i åtanke att han är en av gamle Chuck Berry’s största förebilder. Han var dessutom en man med integritet. Även i Los Angeles stack rasismen upp sitt fula tryne. Detta när Nat köpte en villa i stadens finare kvarter i slutet av 50-talet. En kommitté av invånarna sökte upp Nat Cole och förklarade att man inte ville ha oönskade element i sitt fina kvarter.” Det vill inte jag heller” replikerade Cole. ”Glöm inte att ringa mej om det dyker upp några”. Tack! Nat Cole för vad du genom din musik har betytt och alltid kommer att betyda för din stora världsomfattande publik som aldrig kommer att glömma ”Mannen med sammetsrösten”.



Sarah Vaughan, Akryl
© P-E Hedell



SARAH VAUGHAN
Född 27 mars 1924 Newark, New Jersey, USA, 
Död 3 april 1990 i Hidden Hills, Kalifornien, USA.

Sarh Vaughan var en av jazzhistoriens främsta sångerskor. Hon började uppträda tillsammans med Earl Hines under det tidiga 1940-talet. Tämligen snart slog hon sig samman Med Billy Eckstine och de båda turnerade med Dizzy Gillespie och Charlie Parker fram till 1945, då Sarah Vaughan började att uppträda på egen hand.

Sarah Vaughan har alltid legat i en kategori för sig själv, inte bara det faktum att hon klarade av fyra oktaver hennes stämma är nära nog oöverträffad beträffande drama, variationsförmåga och inlevelse. Vare sig hon sjöng med en liten jazzgrupp eller en stor orkester förtjänar hon smeknamnet the Divine One - den gudomliga. Och när denna tar sig an romantiska ballader ja, då kan även den övertygade ateisten bli troende. Under 50, 60,70 - och 80-talen gjorde hon ett stort antal skivinspelningar, bl.a. tillsammans med Miles Davis.


Putte Wickman, Akryl
© P-E Hedell



PUTTE WICKMAN 
Född i sept. 1924 Klarinettist och orkesterledare

Puttes virtuositet på sitt instrument, hans teknik, personliga tonbildning, musikaliska fantasi och harmoniska djärvhet har gjort honom till den ” världsmästare på jazzklarinett ” som är hans status i dag. Putte som är född i Dalarna, valdes redan 1945 i en svensk kritikeromröstning till den främste på sitt instrument. Snart kom han att spela med den tidens kända orkesterledare: Hasse Kahn, Artur Österwall och Charlie Norman som var Puttes första arbetsgivare som musiker. År 1948 startade han sin egen snart berömda sextett med pianisten Reinhold Svensson som arrangör. År 1949 deltog han i den legendariska svenska elitorkestern, på jazzfestival i Paris, som i ett slag gjorde Sverige känt som ett framstående jazzland.

Putte kom också att spela mycket på Nalen, jazzmusikens Mecka på 40-och 50-talet, ryktbart i hela jazzvärden. På 60-talet ledde Putte sina ”Ögonstenar” och ett storband på ett eget danspalats vid Hornstull i Stockholm ” Puttes ” kallat kort och gott.

Putte har turnerat ute i Europa. Han har också besökt USA många gånger och spelat och jammat med ett flertal berömda jazzstjärnor: Roy Eldridge, Anita O’Day, Stan Getz, Lee Konitz, Toots Thielmans, Dexter Gordon, Benny Bailey, Johnny Griffin, Ben Webster, Coleman Hawkins, Bill Evans, John Lewis och många andra. På Nalen spelade han med självaste Charlie Parker när ”Bird” var på ett omsusat besök i Sverige.

På 70-talet började han konsertera i kyrkor med pianisten Leif Asp, fiolvirtuosen Svend Asmussen – senare med pianisterna Lars Roos och Ivan Renliden. På 80 - talet fortsatte han med sina kyrkokonserter och som gästsolist i s k klassiska sammanhang. Den seriöse Putte Wickman har aldrig ersatt jazzmusiken. ”Jag är framför allt jazzmusiker”, betonar han. Putte fortsatte oförtrutet sin karriär och turnerade ända fram till sin död 2006.


Charlie Norman, Akryl
© P-E Hedell



CHARLIE NORMAN
Född 4 Oktober 1920 Jazzlegenden Mister Swing

Redan som 18-åring började han 1938 att spela i Håkan Von Eichwalds storband. 1939-41 spelade Norman i Seymour Österwalls orkester. Charlie Norman slog igenom som soloartist 1942 med skivan Charlie Boogie. Samma år verkade han som arrangör i Thore Ehrlings orkester. Han var en av de första svenska artisterna som var med i tv då han 1947 var pianist bakom den franska storstjärnan Edith Piaf i Paris.

Alice Babs var en av Charlies samarbetspartner som påbörjades när Alice var mycket ung, den första stora succén tillsammans hade de med How do you do Mr Swing. Otaliga är deras framträdanden i olika sammanhang, på scen ,film och skivinspelningar till en beundrande stor och trogen publik senast under 1990 och 2002. Det musikaliska samarbetet på scenen varade i 65 år.

Under 1950-talet ägnade han sig främst åt radio, bland annat som programledare i Charlie Normans Show och ”Nattugglan” och framgångsrika scenshower med sin egen trio som förutom Norman själv bestod av Roffe Berg och Hasse Burman. Under karriären hann han med att skriva filmmusik, underhålla turister på Kanarieöarna, samarbeta med artister som Lasse Lönndahl, Sonja Hedenbratt, Povel Ramel, Arne Domnerus - och på senare år inte minst med Robert Wells. I Charlie Normans trio ingick även artister som Ronnie Gardiner och sonen Lennie Norman.
Mister Swing Jazzlegenden Charlie Norman avled efter lång tids sjukdom 84 år gammal den 12 aug. 2005.



Ella Fitzgerald, Akryl
© P-E Hedell



ELLA FITZGERALD
Född 25 april, 1918 I Newport News, Virginia, USA. 
Död 15 juni 1996 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien. Amerikansk jazzsångerska.

Hon gick ofta under hedersbenämningen The first Lady of jazz. En av USA:s absolut största sångerskor under 1900-talet inom jazz och populärmusik .

Ella Fitzgerald började sin karriär som sångerska i Chick Webbs orkester vid 18 års ålder. Hennes röst var redan vid denna unga ålder av utomordentligt hög klass. Under sin aktiva period hann hon med att spela in mer än 200 album, som förutom många andra innehöll sånger av de stora kompositörerna Richard Rodgers, Lorenz Hart, George Gershwin och Cole Porter.

Ella Fitzgerald erövrade inte mindre än 13 Grammys, vilket är mer än någon annan musiker och hon vann tre år i följd som bästa kvinnliga vokalist. Vad som de flesta av oss mest förknippar med Ella är förmodligen hennes långa och oförglömliga musikaliska samarbete med Lois Armstrong. Ella levde sina sista år i avskildhet på grund av sjukdom.

The First Lady of Jazz kommer alltid en hel värd av beundrande musikälskare att minnas för allt hon genom tiderna gett sin stora publik.



Benny Goodman, Akryl
© P-E Hedell



BENNY GOODMAN 
Född den 30 maj 1909 och avled den 20 juni 1986.

Benny började spela klarinett när han var 11 år för den kände Franz Schoepp. Vid fyllda 13 år uppträdde han professionellt. Ingen annan klarinettist i Chicago kunde mäta sig med Goodman och 1925 kom han med i Ben Pollacks orkester. År 1929 lämnade han Pollack och började hos Red Nichols. Vid 25 års ålder ledde Goodman 1934 ett eget band för Billy Rose’s Music Hall med sändningar över NBC varje vecka. Den berömda vändningen kom i Los Angeles när han efter en föga framgångsrik turnering bestämde sig för att sätta allt på ett kort och körde fram sina ”hottest numbers” vid en dansgala på Palomar Ballroom. Detta ledde till en omedelbar succé och de närmaste fem åren blev han den obestridde kungen över ”swingen” som den nya musikformen av naturliga själ fick heta.

År 1938 gav Goodman en legendarisk konsert i Carnegie Hall i en tid då jazz inte ansågs tillräckligt rumsren för att framföras i dylika lokaler. Goodman hade fått med talanger som Harry James, Gene Krupa, Charlie Christian, de färgade musikerna Teddy Wilson och Lionel Hampton, särskilt engagemanget av de båda sistnämnda var ett synnerligen omdebatterat och viktigt steg på en tid när segregationen var ett stort problem.

Goodman gjorde också ett antal framgångsrika internationella turnéer, t. ex. till Ryssland 1962. Han uppträdde också i en del filmer som ”A Song is Born” 1947 och ”The Benny Goodman Story” 1955. Han turnerade i Europa under 1970- talet, hade en konsert 1978 i Carnegie Hall och fortsatte ända in på 80-talet med konserter, även med mindre grupper. Goodman fick omdömet som framstående virtuos och en jazzklarinettens obestridde mästare.


Glenn Miller, Akryl
© P-E Hedell



GLENN MILLER
Född 1 mars 1904 i Clarinda i Iowa, USA
Trombonist, jazzmusiker och orkesterledare.

Under 30-och 40-talen bildades flera populära dansorkestrar, Paul Witeman, Fred Waring, bröderna Jimmy och Tommy Dorsey, Harry James, Duke Ellington och Benny Goodman - mannen bakom swingen - för att nämna några som då var aktuella och blev orkesterledare. Konkurrensen var hård och man sökte sina egna musikstilar för att fånga den allt mer växande publiken.

Musikarrangemangen och orkestrarnas sättningar anpassades till en mer dansant framtoning – och den som kom att lägga grunden till den moderna dansmusiken, så som den kom att spelas för den breda publiken i de snabbt populära dansställena under 30-och 40-talen var GLENN MILLER.

Glenn Millers lösning skulle visa sig bli mycket framgångsrik. Med fyra tromboner och fyra trumpeter i brassektionen, fyra saxofoner med en klarinett i melodisektionen och därtill rytmsektionen fick han fram ett helt nytt sound. I arrangemangen lät han sektionerna framföra melodin växelvis med eller utan solistinslag. Den mjuka melodiösa framtoningen tilltalade danspubliken och Glenn Millers orkester blev snabbt populär.

Som orkesterledare blev Glenn Miller den mest framgångsrike under swingens era på 1930- och 40-talen. Skivförsäljningen sköt i höjden i takt med bandets radiosändningar och spelningar på teatrar, hotell och danssalonger. På höjden av sin karriär hösten 1942 blev Glenn Miller värvad som frivillig i amerikanska armen. Han befordrades till kapten i Army Specialists Corps och bildade därefter ett 50-mannaband med uppdrag att hålla moralen uppe hos trupperna med modernare inslag i militärmusiken. Sommaren 1944 anlände hans band till England på väg till en turné i Europa där de allierades militär skulle underhållas av The Glenn Miller Air Force, under tiden.

Den 15 december 1944 steg Glenn Miller ombord på en enmotorigt C-64 Norsteman, på väg till Paris för att arrangera en julkonsert i radio. Planet försvann över Engelska kanalen och återfanns aldrig. Bandet fullföljde konserten utan Glenn. Den sista spelningen ägde rum den 13 november 1945 inför president Harry Truman då General Dwight Eisenhower och General Hap Arnold högtidligen avtackade orkestern”For a jab well done”.

The Glenn Miller Army Air Force Band hann under åren 1943-1944 med 800 framträdanden varav 500 via radio. År 1953 hedrades han med filmen The Glenn Miller Story med James Stewart och June Allyson i huvudrollerna. I Sverige fick filmen titeln Moonlight Serenade - samma som orkesterns signaturmelodi. Glenn Millers Orchestra återuppstod 1956. Det 19 man starka bandet gör turnéer än i dag med den förre kapellmästarens oförglömliga repertoar.



Louis Armstrong, Kolteckning
© P-E Hedell
Louis Armstrong, Akvarell
© P-E Hedell

Duke Ellington, Kolteckning
© P-E Hedell
Duke Ellington, Akvarell
© P-E Hedell

Alice Babs, Kolteckning
© P-E Hedell
Alice Babs, Akvarell
© P-E Hedell
Svend Asmussen, Kolteckning
© P-E Hedell
Svend Asmussen, Akvarell
© P-E Hedell

Nate King Cole, Kolteckning
© P-E Hedell
Nate King Cole, Akvarell
© P-E Hedell

Sarah Vaughan, Kolteckning
© P-E Hedell
Sarah Vaughan, Akvarell
© P-E Hedell

Putte Wickman, Kolteckning
© P-E Hedell
Putte Wickman, Akvarell
© P-E Hedell
Charlie Norman, Kolteckning
© P-E Hedell
Charlie Norman, Akvarell
© P-E Hedell
Ella Fitzgerald, Kolteckning
© P-E Hedell
Ella Fitzgerald, Akvarell
© P-E Hedell

Benny Goodman, Kolteckning
© P-E Hedell
Benny Goodman, Akvarell
© P-E Hedell

Glenn Miller, Kolteckning
© P-E Hedell
Glenn Miller, Akvarell
© P-E Hedell